De mortuis nisi bonum

Den representativa demokratins haveri.
Så har vi då fått kvitto på det som alla människor i många år påstått vara demokratins problem, politikerföraktet. Utan att se sig om och utan att ta intryck, beslutade vår VALDA representanter att bygga ett Konserthus. Den representativa demokratin har vissa hörnstenar:
1. De valda ska bilda en sann bild av folket (väljarna)
2. Det skall finnas en likhet mellan den valde och väljarna.
3. Den valdes uppgift är att framföra väljarnas åsikt

I det fall som jag nu åsyftar har de VALDA framfört sitt partis åsikt, inte väljarnas. Av landstingsfullmäktiges 81 ledamöter röstade 4 nej, med andra ord cirka 5%. Denna siffra är ej REPRESENTATIV för väljarna, men för partierna. Det är mycket förvånande att man inte i något av de partier som säger sig värna solidaritet och omtanke av ”den lilla människan” inser vad man gjort. Enligt Landstingets tjänstemän ökar driftskostnaderna för det nya huset jämfört med det nuvarande från nuvarande 4 miljoner kronor till 24 miljoner kronor, alltså med 20 miljoner. Detta kan inte finansieras annat än över kulturbudgeten. Högre skatt eller mindre annan kultur?
Min fråga till de 76 politiker som fattade detta ödesdigra beslut är: Hur skall det finansieras? Men det kommer vi väl inte att få något svar på.
Jag har dessutom fått veta att ledande politiker tycker att människor som jag som har en avvikande mening och tror på opinionsbildning, är skulden till att en ”knäppskalle” bombhotar Landstinget. Det är verkligen ett mått på den representativa demokratin. Jag skall välja dessa människor, men ve om jag har en avvikande åsikt och framför den! Det latinska ordspråket ”Om de döda inget annat än gott” får väl bli ”Om våra politiker inget annat än gott”.